Kapitel 4 Ansvar, moral och egna normer

Det nya medborgarskapet

Väck det sovande folket För att moderaterna skall kunna framkalla det allsidighetens samhälle som eftersträvas krävs en strategi för hur de av välfärdsstatens omhändertagandefilosofi passiviserade svenskarna skall väckas. För att klara den uppgiften krävs det att vissa centrala frågor får tillfredsställande svar.

För det första måste en ide om vilka mänskliga egenskaper som krävs för att få ett starkt civilt samhälle presenteras. Därefter måste svaren sökas för hur dessa mänskliga egenskaper växer fram och till sist vilket politiskt ansvar som finns för att framkalla dessa egenskaper.

Jag har tidigare påpekat att redan slutsatsen att vissa människor är passiviserade utmanar den moderata synen på människan. Hon kan inte på samma gång beskrivas som ofelbar och kapabel att stå på egna ben om hon samtidigt är passiviserad och ständigt söker statlig trygghet. Det är ett pedagogiskt problem att beskriva för väljarna att de tenderar att efterfråga för mycket bidrag. Berthold Brecht har på ett mycket talande sätt varnat för effekten av ett sådant resonemang när han raljerar över politikerna som borde byta folk eftersom de inte är nöjda med deras beteende.

Att väljarna alltid har rätt är den devis som de flesta politiker följer, precis som olika företag säger att kunden alltid har rätt. De politiska partierna tillskriver sina politiska motståndare, eller bara politiker i största allmänhet, negativa egenskaper. Medborgarna är däremot alltid kloka. Det är naturligtvis riskabelt för en enskild politiker med ambitioner att bli omvald att utmana och hävda att vissa människor inte beter sig bra. Den typen av angrepp används ibland men då oftast på marginella grupper eller intresseföreträdare.

Dessa människor eller grupper ställs då i motsatsställning till ”vanligt folk”. Moderaterna är som andra partier i detta avseende. Kritiken mot oönskade beteenden exemplifieras i moderata utspel med politiska motståndares idéer eller olika intresseorganisationer. För att väcka det sovande folket krävs mer än så. Moderaterna måste våga utmana och även rikta sig direkt till medborgarna för att framföra kritik. Alla människor är alltså inte ofelbara utan vissa beteenden är klart oönskade. Det måste man våga stå för om väljarna skall fås att förstå att även de måste ändra sig för att det civila samhället skall fungera.

Det måste i naturligtvis kompletteras med beskrivningar om att det är politiskt beslutade system som i de flesta fall bäddat för den mänskliga passiviteten; Självständighet och egna normer. Kritiken mot de oönskade beteendena kan beskrivas utifrån de goda exemplen. Istället för att bara kritisera bör man peka på positiva egenskaper. Det finns en lång rad medmänskliga egenskaper som vi uppskattar hos en partner och en god vän. Det behöver inte nödvändigtvis vara samma egenskaper som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är intressanta.

Det är framförallt fem egenskaper som om de finns närvarande hos medborgarna påverkar den politiska statens utbredning. – Självständighet, medborgare som eftersträvar självständighet i politisk bemärkelse kännetecknas av att de inte litar på eller överlåter åt staten eller andra politiska nivåer att klara deras försörjning eller garantera deras välbefinnande. Detta gäller inte bara i det korta perspektivet utan i än högre utsträckning i ett längre perspektiv, över flera generationer. Strävan efter självständighet gör att medborgaren för egen del ser till att vara dels ekonomiskt oberoende men också kapabel att själv och i sin nära omgivning sörja för sin egen omvårdnad vid sjukdom och ålderdom.

I Sverige uppmärksammas bara det omvända problemet, när medborgare är beroende av sina medmänniskor, vilket märkligt nog beskrivs som ett stort problem och används som ursäkt för att bygga ut den offentliga välfärden. Reell självständighet förutsätter ekonomiskt oberoende för sig själv men i förlängningen också förmåga att skapa tillgångar som förs över till kommande generationer, för att även de skall kunna vara ekonomiskt oberoende. Åstadkoms inte detta är medborgarna från det de föds för sin försörjning och sitt välbefinnande beroende av staten.

Om staten misslyckas, om politikerna inte förmår infria utställda löften, riskerar annars medborgarna att stå utan skydd från fattigdom och ohälsa. Moderaterna brukar beteckna detta som välfärdsstatens hjärtlöshet. Först görs medborgarna beroende av välfärdsstaten, sedan tar välfärdsstaten på sig fler uppgifter och till en kostnad som den inte förmår leverera. Resultatet blir att medborgare som inte längre är självständiga drabbas av att inte heller staten kan garantera deras välfärd.

I det korta perspektivet kännetecknas Självständigheten av att medborgarna med sina inkomster förmår täcka sina kostnader varje månad. Kostnaderna får då inte till någon del vara subventionerade av statliga eller kommunala bidrag. Dessutom måste medborgarna vara försäkrade mot den  typ av kostnader eller mänskligt lidande som följer av oväntade olyckor, som kan drabba både en själv, medmänniskor eller ens egendom. I det längre perspektivet måste medborgaren också vara försäkrad mot generationsövervältrade kostnader. Statliga budgetunderskott eller utställda löften i statliga socialförsäkringssystem likt pensionssystemet intecknar, om det inte finansieras direkt, framtida generationers skapade resurser.

Självständigheten kräver ekonomiskt oberoende. Medborgarna skall själva kunna finansiera sina icke subventionerade kostnader varje månad och därutöver sätta av till besparingar för sin egen och sina eventuella barns framtid. Denna självständighet uppnås inte bara via att peka på behovet av skattesänkningar. Det är en moralisk fråga också. Det måste finnas en vilja från medborgarna att bli ekonomiskt oberoende och att inte acceptera politiska ingrepp i prisbildningen på någon marknad via subventioner och bidrag. Den som eftersträvar självständighet sätter ett egenvärde i att inte vara beroende av bidrag i någon form.

Eget ansvar, självständigheten kompletteras även vilja till eget ansvarstagande. En vilja att växa och utvecklas genom att successivt ta allt större ansvar för sin egen livsföring, sitt eget och sina närmastes välbefinnande. Ansvar tillsammans med frihetsbegreppet är det mest centrala ordparet för förståelsen av moderat politik. De måste alltid kopplas ihop. Friheten förutsätter ansvarstagande, människor som är medvetna om sin egen kapacitet och som har en vilja att använda den för sig själv och för sina närmaste.

Ansvarsbegreppet är mycket större än att bara beröra ekonomiska termer. Viktigast är ansvarsbegreppet i synen på medborgarskapet. Vi måste alla utifrån våra individuella kvalifikationer se till att vårda oss själva, stötta våra närmaste och inte skada medmänniskor eller vår miljö. Det är bara om ansvarstagandet totalt sett växer i samhället som staten kan trängas tillbaka.

Statens utbredning har historiskt förklarats genom att peka på mänsklig brist på ansvarstagande. Det är inte lika ofta som det omvända uppmärksammas. När staten breder ut sig legitimeras oansvariga beteenden eftersom alla vet att ”någon annan” sköter eller städar upp efter en. Ansvarstagandet är inte självcentrerat. Det handlar lika mycket om våra medmänniskor som oss själva. Vår familj står i en särställning. Föräldraskapet ställer krav på föräldrarna att sörja för sina barns försörjning men också att fostra till självständighet.

Föräldern måste överföra normer och värderingar som leder till att barnet i vuxen ålder har förmåga att självständigt klara sig. Ansvarstagande måste gå i arv. Ansvarstagandet är inte avgränsat. Det krävs ansvarskänsla hos medborgarna för att vårda miljön, hjälpa fattiga och människor på flykt.

Kunskap, utan kunskap utelämnas medborgarna till ett liv som blir en effekt av andras beslutsfattande. Medborgaren kan inte begäras att kunna allt. Vi måste lita på medmänniskor i många situationer, på operationsbordet, hos bilmekanikern eller på bussen. Saknar vi eget kunnande att bidra med blir vi till slut beroende av andra människors beslutsfattande, utan möjlighet att själv kunna bidra till utvecklingen. Kunnandet måste följa av den enskildes vilja och förmåga att själv tillgodogöra sig andras kunnande. Alla måste ha en grundläggande bas av kunnande för att kunna vidareutvecklas.

Alla måste kunna skriva, läsa och räkna för att klara sig i ett modernt samhälle. Kunskapsutvecklingen för den enskilde kräver nyfikenhet och en vilja att lära sig mer. Genom att med grundläggande kunskaper självständigt söka sig vidare till berikat kunnande skapas det mångkulturella och allsidiga samhälle som är moderat politiks drivkraft. Vårt individuella kunnande är det som berikar samhället. Vår olikhet gör oss unika.

 Normer, lagarna i ett samhälle ger en yttre ram för vilka beteenden som är acceptabla. För att vara funktionella krävs att lagarna inte blir för många, eftersom då medborgarna riskerar att förlora överblicken, och att lagarna inte förändras alltför mycket över tiden. Utöver lagarna är samhället beroende av att medborgarna har egna normer som de följer. Ett samhälle kan inte överleva utan att omformas till en polisstat om medborgarna lever normlöst eller med en vilja att bryta mot lagarna. En vilja att följa vissa levnadsregler kan aldrig kommenderas fram.

 Självständiga människor följer normer som de själva anser vara behövliga. Normerna måste följa av enskilda människors ställningstaganden i olika frågor. Olika auktoriteter i samhället kan dock uppmuntra till visst leverne. Än viktigare för samhällets fortbestånd är att medborgarna verkligen själva tar ställning i olika frågor och testar gränserna för sina egna uppfattningar. Har medborgarna i ett samhälle fungerande egna normer riskerar aldrig detta samhälle att utvecklas till en polisstat. Lagarna och rättsstaten korrigerar felaktiga beteenden i efterhand, fungerande normer verkar preventivt för att felaktiga beteenden aldrig skall uppstå.

Medmänsklig omtanke, ett samhälle tvingas förlita sig på staten om det inte finns tillfredsställande medmänsklighet. Uppträder alla själviskt blir vi ensamma i våra svaga stunder. Därför måste medborgarna vara beredda och villiga att räcka ut en hjälpande hand till dem som har det svårt, särskilt i de lägen som den enskilde själv klarar sig som allra bäst. Den medmänskliga omtanken behöver inte institutionaliseras eller ges telefontider, den behöver inte heller gå vägen över skattsedeln, men den måste finnas där för att det civila samhället skall bli livskraftigt. Den medmänskliga omtanken får inte omvandlas till verkningslösa demonstrationer.

Att bara prata om eller skriva plakat för medmänsklig värme och närhet räcker inte långt. Det är ett aktivt eget deltagande som krävs bestående av både egna resurser och egen tid.

Närvaron eller frånvaron av dessa mänskliga egenskaper påverkar behovet av och utrymmet för statlig välfärdspolitik. Moderaterna förutsätter att bara statens domäner minskas så finns dessa egenskaper latent hos medborgarna. De förutsätts att aktiveras av att den politiska sektorn minskar. Risken är att välfärdsstatens effekt på medborgarna lett till att denna reaktion inte kommer direkt och framförallt inte automatiskt.

Vårt behov av budord Levnadsregler som inte följer av landets lagstiftning måste ta sin utgångspunkt från andra auktoriteter. Oftast blir då levnadsreglerna inte allmängiltiga, det blir svårt att hävda att det finns absoluta sanningar för vad som är rätt och fel i synen på hur vi bör leva våra liv. Samma person kan för att forma sin uppfattning om hur man bör leva välja att ta intryck av flera olika auktoriteter. Av stor betydelse för vårt beteende är sedan också de personliga värderingar och egna normer som vi tillför till de mer eller mindre allmängiltiga som omfattar alla.

Rent historiskt finns det ett dokument och en institution som tydligare än någon annan har påverkat normuppbyggnaden och moraluppfattningarna inom vår västerländska tradition, nämligen Bibeln och kyrkan. I Gamla testamentets femte Mosebok, femte kapitlet återfinns de tio budord som Moses sägs ha fått från Gud. Dessa tio är:

1. Du skall inte ha några andra gudar vid sidan av mig. 2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn. 3. Tänk på vilodagen, så att du helgar den. 4. Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. 5. Du skall inte dräpa. 6. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 7. Du skall inte stjäla. 8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus. 10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något, som tillhör din nästa.

(Efter Den svenska psalmboken 1986) De tio budorden sägs vara de levnadsregler som människorna skall följa. Det kan vara av intresse att fråga sig vilken giltighet dessa budord har idag. För många troende har de stor betydelse, även om det kan tvistas kring vilken tolkning som skall göras av innebörden i de olika budorden. För den stora merparten svenskar har de mycket liten betydelse. Vårt land är förmodligen världens mest sekulariserade. Religionen är mycket marginaliserad i Sverige. Även om många säger sig tro på Gud är det mycket få som använder Bibeln som rättesnöre. Det kan ifrågasättas hur många unga i Sverige som överhuvudtaget kan de tio budorden.

En granskning av de tio budorden ger vid handen att de tre första idag upplevs som mest förlegade. Det följer av den allmänna sekulariseringen. De flesta lever med helt andra mål för ögonen än att tjäna Gud. Det kanske inte kan påstås att Guds namn allmänt missbrukas, men det är å andra sidan accepterat att det görs. Den populära punkgruppen Ebba Grön illustrerade förändringen i synen på detta med sin 70-tals-hit ”Häng Gud”. Vi är förvisso lediga både söndagar och numera också lördagar men få ser det som en dag att helga.

Helgerna fylls av aktiviteter, familjeliv, festande och extraarbete. Två av buden har dock stor giltighet och är dessutom straffsanktionerade. Det är både förbjudet att dräpa och att stjäla. De flesta svenskar följer instinktivt dessa två bud. De flesta skulle inte beskriva det som att skälet för detta var att de läst Bibeln, men det är otvivelaktigt en påverkan från religionen som har lagt grund för den västerländska människosynen.

Tolkas dessa bud lite vidare, till exempel som en uppmaning att inte avsiktligt skada sina medmänniskor finns det dock en mer oroande utveckling att peka på. Våldsbenägenheten och det allt råare våldet i hela västvärlden är omvittnat. Den allmänna moralen när det gäller stölder kan också diskuteras. Omfattande snatterier, personalstölder och ekonomisk brottslighet visar även det på en tydlig tendens att bryta mot denna uppmaning. Detta trots att straffsanktionen existerar.

De kvarvarande fem buden, nummer fyra, sex, åtta, nio och tio handlar mer om vår personliga moral. De stipulerar respekt för familjen, trohet, ärlighet och att vi inte skall försöka nå personlig vinning på andras bekostnad. Kring dessa viktiga grundläggande mänskliga värden står konfliktlinjerna i våra vardagssamtal och i synen på affärsetik. Budord eller inte, dessa begrepp är viktiga för samhällets fortbestånd. Statens ungdomsråd ger årligen ut en Årsbok om ungdom. I årets upplaga bad redaktionen några opinionsbildare att skriva nya egna tio budord.

Jag skrev följande tio budord: 1. Du skall inte skada andra människor. 2. Var rädd om din familj. 3. Du skall inte stjäla. 4. Knarka inte. 5. Ställ krav på dig själv. 6. Var rädd om miljön. 7. Visa tolerans mot andra och ställ aldrig upp på mobbning. 8. Låt ingen trampa på dig, engagera dig istället för att gnälla. 9. Skaffa dig en bra utbildning. 10. Bevara barnasinnet och skratta ofta.

Budord två och tre ligger nära de tidigare, övriga är nya. Dessa budord gör inte anspråk på att vara allmängiltiga. Det finns många som skulle lägga betoningen annorlunda. Fördelen med att ställa upp egna budord är att vi tvingas fundera över egna normer och moraliska ställningstaganden. Vi inser att vi själva måste ta ställning.

Dåligt beteende får aldrig ursäktas med externa påverkansfaktorer. Har vi inga egna uppfattningar blir vi menlösa offer för de mest högljudda i samhället, vilka tyvärr mycket sällan är liktydiga med dem som är klokast.

 Auktoriteternas undergång

Många verkar leva helt utan tydliga egna levnadsregler. I varje given beslutssituation blir allt fler påverkade av andras synsätt och söker sig till uppfattningar som verkar ligga i tiden. Anledningen till detta är att alla de historiska auktoriteter som format våra uppfattningar nu i allt högre omfattning vänds ryggen. Kyrkans nedgång och det ringa intresset för församlingarnas verksamhet är en viktig faktor. Unga människor väljer också att vända skolan, föreningslivet, de politiska partierna och föräldrarna ryggen om kontakten med dessa auktoriteter uppfattas som kravfylld.

Det gäller inte alla unga, men de flesta i tonåren. De som väljer att likt rebeller bryta med dessa auktoriteter formerar i vissa fall egna livsuppfattningar. De som gör det utgör inget problem. Värre blir det med dem som förutsätter omhändertagande av någon annan men som ändå förnekar behovet av egna normer. Det blir en grupp människor som förutsätter att de skall försörjas av andra, att de skall få bidrag och att varje gång de saknar något så är det deras uppgift att peka ut vem de vill att man skall ta ifrån för att ge till dem själva.

De nås inte av budskap som utgår från att de har ett eget ansvar. De lyssnar inte på några auktoriteter. De uppträder helt enkelt som döva kravmaskiner. Denna grupp växer i välfärdsstatens skugga i mycket snabb takt. Det som främst påverkar dessa människor är andra grupper som alla karaktäriseras av att de inte ställer krav på ett särskilt beteende. Främst musikgrupper och kompisar är viktiga. De populäraste musikgrupperna blir oftast de som inte sänder moraliserande budskap, snarare tvärtom.

Frånvaron av auktoriteter och krav från omgivningen skulle inte göra så mycket om det inte var för att många saknar egna normer att ersätta andras med. Det blir förvirrande som ung att veta hur man skall föra sig och vad man skall tycka. Däri ligger risken. De unga blir lättledda och hamnar kanske i extrema åsiktsfack. Politiskt ledarskap Många av de problem som har beskrivits borde egentligen inte vara politiska problem. Det handlar snarare om medmänskliga relationer. Problemet är att den svenska välfärdsstaten på ett aktivt sätt har bidragit till den mänskliga passiviteten.

Det har märkts när den borgerliga regeringen och borgerliga majoriteter i landets landsting och kommuner har försökt lägga ut verksamheter på entreprenad och söker öppna den offentliga sektorn för konkurrens och enskilda företagare. Avknoppningen går trögt därför att människorna som arbetat i den offentliga sektorn tvekar att bryta sig loss. De är rädda för att bli utfrysta av gamla arbetskamrater och trygghetsorienterad.

Välfärdsstaten premierar inte entreprenörskap utan gynnar istället passivitet. När till och med borgerliga företrädare med ansvar för den offentliga sektorns verksamheter ställer sig upp och säger sig vara lättade över att även i fortsättningen kunna garantera tryggheten så förstärks detta intryck. För att väcka det sovande folket krävs politiskt ledarskap.

Politikerna måste omformulera Sitt mandat från väljarna.

Det kräver stor tydlighet från våra folkvalda. Det politiska ledarskapet för att väcka det sovande folket består av fem steg:

1. Gör upp med villfarelsen om välfärdsstaten. Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. De som kortsiktigt vinner överröstar alltid de som långsiktiga har att betala. Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.

2. Ta egna initiativ till avknoppningar. Omvandlingen av den offentliga sektorn vinns inte i sammanträdesrummen. Beslutsfattarna måste själva ut i verksamheten och övertyga personalen om att starta eget. Stor vikt måste läggas vid den pedagogiska framtoningen. Peka på det ökade egna ansvarstagandet, möjligheten att i högre utsträckning påverka verksamhetens innehåll och förhoppningsvis de förbättrade möjligheterna att tjäna pengar på deras eget kunnande.

3. De hälsosamma riskerna och den välförtjänta belöningen; De som arbetar måste veta att de kan tjäna pengar på sitt kunnande och att detta uppmuntras. De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

4. Politikerna har väljarnas mandat och är inte den offentliga sektorns advokater. Den helt övervägande andelen förtroendevalda politiker har grovt missuppfattat sitt väljarmandat. De sitter och förvaltar och företräder den offentliga sektorns förvaltningar och bolag. När de anser sig vara duktiga menar de att den offentliga sektorn gör bra ifrån sig. Den offentliga sektorn är en omöjlig konstruktion om det reses krav på effektivitet. Antingen blir det dyra ineffektiva monopol eller också blir den offentliga sektorn en aktör på fungerande marknader. Inget av detta är en utveckling som bör uppmuntras.

5. Våga vara förebild. Moderaterna är kritiska till mycket av det som politiker i Sverige har ägnat sig åt. Moderaterna är också kritiska till många av de politiker som har varit ansvariga för den politik som förts. Det får dock inte leda till att alla politiker avvecklas. Politiken skall garantera rättsstaten och de grundläggande statliga uppgifterna. Politikerna skall också våga stå för långsiktiga förändringskrav och väcka opinion för betydelsen av ökad förståelse mellan människor. Här får det politiska uppdraget aldrig förminskas till administrativa handlag. Vi vill överge den politiska klåfingrigheten men ser nu tydligare än någonsin behovet av statsmannaskap.

Annonser

Ett svar to “Kapitel 4 Ansvar, moral och egna normer”

  1. Sovhjärnorna « Demokratbloggen Says:

    […] Kapitel 4 Ansvar, moral och egna normer […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: