Kapitel 3 Dagbok i en vaken människas liv

Johannas dagbok

Måndag: Jag vaknade före väckarklockan igen. Det har blivit något av en sport. J ag lägger mig i startgroparna i väntan på att klockan skall ringa. När tonen börjar ljuda stänger jag av direkt och befinner mig på mindre än tio sekunder i duschen; Lite barnsligt kanske, men en bra start på dagen.

I morse sprang jag inte min dagliga runda, har beslutat dra ner lite på springandet. Har pratat med Camilla om att spela badminton två gånger i veckan på morgnarna istället. Skulle också vilja ta med mamma till Friskis och Svettis. Hon måste röra lite mer på sig. Hon vill egentligen, jag måste bara truga lite. Ringde farfar om gårdagskvällens film. Jag höll med honom om, efter att ha sovit på saken, att jag också tyckte att det var rätt av Sara att lämna sin make. Han skulle förmodligen inte respektera hennes självständighet i framtiden heller, trots alla löften.

Berömde farfar för att han är så klok. Många gamla påstås vara så gammaldags, men inte farfar. Han har intressanta synpunkter på allt. Vi bestämde att gå på bio nästa vecka igen, min tur att välja. Det fungerar rätt bra detta att vi väljer varannan gång. Jag har sett flera filmer som jag aldrig skulle ha valt annars, och faktiskt gillat flera av dem. Nästa gång tänkte jag ta med honom på en riktig ungdomsfilm, med kärleksproblem och allt. Tror det kan vara kul för honom. Bra att vi kan umgås så mycket, han känner sig så ensam efter att farmor gått bort.

Åt av det nya fullkornsbrödet till frukost tillsammans med gröten. Har blivit bättre på att äta ordentligt på morgnarna. Det gör att magen nu känns mycket bättre. Jag vill inte bli ett hälsofreak, men med tanke på allt kaffe jag dricker är det bra att börja lite lugnare på morgonen. Ögnade igenom morgontidningen. Orkade med en artikel på ledarsidan om ungdoms bostäder. Helt vansinnigt att döpa det till ungdomsbostäder. Det borde väl inte vara speciella lösningar bara för att man är ung.

Bostäderna är naturligtvis av varierande kvalitet, men bör inte reserveras för särskilda åldersgrupper. Ledarskribenten tyckte ungefär likadant.

På utrikessidan var det en ny artikel om Spanien och EG. Efter att ha träffat Carlos och Maria i Madrid på tågluffen i somras har jag bestämt mig för att följa allt som skrivs om Spanien. Artikeln handlade om att man i Spanien ville att EG skulle fortsätta att ge Spanien stöd för att kunna bygga ut vägnätet. De har redan fått mycket pengar, men det är klart de är mycket fattigare än vad vi har klart för oss. I Spanien kan man inte tala om att de är en del av en rikemansklubb. Vi såg otroligt mycket som behövde göras, men det saknas pengar. Måste vara jobbigt att vara så beroende av turister som de är därnere.

Tänk alla svenskar som kommer dit och köper sig sommarbostäder i de absolut finaste områdena. Det blir rena svenskkolonier. Svenskarna vill väl bara få lite sol, men jag tycker det är konstigt att spanjorerna inte reagerar mer mot svenskarna än vad de gör. De är väl för beroende av turistinkomsterna helt enkelt. Bläddrade till sportsidorna. Djurgården hade vunnit igen. Verkade ha varit en ganska rolig match. Ringde syrran och kollade vad hon gjorde nästa söndag, Peter skulle ta babyn så hon kunde följa med.

Jättekul, Djurgården skulle möta Brynäs i nästa match. Skrev upp i min kom håg- bok att jag skulle spela 50 kronor på Oddset. Någon gång ibland kan det vara kul att spela lite grand. Blir roligare att följa matchen på det sättet också. Slängde tidningen i pappersåtervinningen och kom ihåg att det var denna morgon som det var hämtning. Jag band ihop den sista tidningsbunten och bar ner papperskassarna till porten.

På väg till bussen slängde jag mina glasflaskor och ett par glas som gått sönder i helgen i den gröna glasåtervinningsiglon. Hann också posta tre brev innan bussen kom. Det var ett brev till mormor, där jag bland annat tackade för hundralappen. Hon är så rolig, hon tror att en hundralapp räcker till så mycket. Det blir nog så när man blir äldre att det blir svårt att bedöma pengars värde. Jag skrev att jag tänkte använda hundralappen till att köpa mat till en middag för mormor och mig själv nästa vecka. Jag bad henne återkomma med en dag som passade.

Vi har så mycket att tala om. Hon skulle säkert berätta om morfars senaste stolligheter, som senast när han gått ut i trädgården och grävt upp mormors tulpaner för att de tog syret från ogräset, som han förklarade sig efteråt. Han började bli lite senil. Jag tänkte berätta för mormor om mina planer att försöka läsa i Paris som ERASMUS-student en termin nästa år. Kul att höra vad hon tycker om det. Min franska är urusel, men det kunde vara dags att göra någonting åt det.

Det andra brevet var till Maria nere i Madrid. Jag hade tagit reda på lite om Roxette åt henne, hon tyckte så mycket om deras musik. Jag hade översatt några artiklar till engelska åt henne om Roxette som jag hittat i svenska tidningar. Till sist var det en insändare till Expressen, jag har retat upp mig på alla som inte håller efter sina hundar i parken. Det springer faktiskt många barn nere i parken, som kan ramla i allt hundbajs som ligger där. Det finns faktiskt utmärkta hundlatriner som hundägarna kan använda. Några gör det på ett bra sätt men långt ifrån alla.

Reste mig för en äldre dam på bussen. Det är alltid lika kul att se deras både förvånade och uppskattande blickar när jag som ung reser mig på bussen. Någon gång kan man få någon syrlig kommentar, men det är sällan. Önskar att de kunde få fram eldrivna bussar snart. De så kallade miljövänliga bussarna luktar pyton. De kan aldrig vara miljövänliga. Vore bra om de kunde få fram eldrivna bussar istället. Med miljövänligare fordon kunde många av de problem med dålig luft och nedsmutsning som följer av biltrafiken snart försvinna.

Jag var på arbetet kvart i åtta. Jag tycker det är viktigt att jag är i tid på morgnarna. Hade jag tagit den senare bussen skulle jag ha kommit fem över, men börjar jag åtta tycker jag att det skall respekteras. Det var inte så mycket att göra idag. Vi hade fått iväg informationen om höstens produkter redan i fredags. Kunderna kommer förmodligen inte ringa förrän om några dagar för att ställa frågor om detta. Vi tog tillfället i akt att rensa i vårt förråd. Mormor ringde för att höra om jag fått hundralappen. Jag tackade och sa att jag precis hade postat ett brev till henne. Jag sa till mormor att vi fick höras i kväll. Jag vill inte prata alltför länge med mormor på arbetstid.

Jag åt min medhavda sallad till lunch. Det gjorde att jag hann ut för att köpa ett varmt underställ till vintern. Förra vintern hade jag inte haft någonting under jeansen, vilket hade lett till att jag blivit snuvig vid flera tillfällen. Jag skulle vara försiktigare denna vinter. Johan ringde och frågade om jag skulle med till fotolabbet efter jobbet för att hjälpa till med framkallningen av hans senaste Stockholmsfotografier. Han hade fått ett uppdrag av någon tidskrift att gå runt i Stockholm för att ta bilder med 60-tals anknytning. Förmodligen för att 60-talet var så inne. Jag tackade ja. Försöker lära mig hur man skall göra för att kunna framkalla själv.

Vi fortsatte att rensa i förrådet efter lunch. Jag passade på att prata med Lena om hur hon mådde. Det var tydligt att hon inte trivdes på jobbet. Hon hade blivit allt tystare och snäste ibland ifrån sig när någon ställde en fråga. Hon sa att hon inte var i balans och att hon hade jobbigt med sin kille. Han drack alldeles för mycket, framförallt på helgerna. Han blev våldsam när han var berusad och Lena försökte nu få honom att sluta dricka. Jag medgav att min erfarenhet var begränsad när det gällde den typen av problem, men att jag alltid skulle lyssna om hon ville prata. Jag tror Lena var glad för det. Hon blev lite piggare igen efter att vi talats vid.

Jag hade stämt träff med Johan först klockan sju i labbet. Jag hann därför förbi matvarubutiken för att köpa det där nya miljövänliga tvättmedlet som jag läst om. Tycker det är viktigt att alla gör sitt till för att förbättra miljön. Tänkte på Lena. Festen jag var på i lördags var ganska stökig. Kan tänka mig hur Lena har det. Jag blev attackerad av ett äckel som trodde att det bara var att svepa fram och viska saker i mitt öra. Vad tror killarna egentligen. Han luktade som en hembränningsapparat och jag avspisade honom mycket kvickt. Han såg ärligt förvånad ut. Finns det verkligen tjejer som går på de här typerna?

Jag blev riktigt förbannad på Håkan som efter att ha fått några glas i sig skulle in till stan och fixa röka. J ag har sagt till honom att jag inte vill se honom igen om han inte slutar med alla former av narkotika. Han blir sur på mig när jag säger det. Flera gånger har han dock kommit till mig efteråt, då han varit nykter, och tackat mig för att jag reagerat. Det är viktigt att inte acceptera att någon börjar snacka om att det är acceptabelt med droger. Många killar kör det snacket för att göra sig viktiga. Festen kunde lätt ha spårat ur. Claes var som vanligt full. Det är förvisso kul att vi kan vara hos honom ofta, men när han ständigt dricker för mycket blir det lätt att andra följer efter och beter sig illa.

Jag och Eva stoppade några typer i dörren som kom från andra sidan stan och hört talas om festen. Jag var väl inte helt nykter själv, men inte så full att jag inte visste vad jag gjorde. Kom ändå hem vid två tiden. Jag mådde rätt bra morgonen efter. Mamma och jag skulle åka och shoppa, så det var bäst att inte verka allt för trött. När jag kom hem hade pappa ringt. Han och mamma skulle hyra en segelbåt till nästa sommar och ville att jag skulle följa med några dagar. Jag kan väl tänka mig några dagar, men mer orkar jag nog inte. Pappa skall alltid briljera med att han vet vad allting heter på båten. Det blir lite jobbigt i längden.

Boken jag beställt om den spanska historien hade kommit. Jag hann inte hämta ut den idag på Posten. Historia var inte mitt bästa ämne i skolan, men efter att ha träffat spanska kompisar förändrades motivationen. Det är mycket roligare att läsa om spansk historia när det inte är ett tvång.

Hade fått en påminnelse på hyran. Svor lite över privatgirot jag använder. Visst är det bra att man kan betala räkningarna direkt i brevlådan, men många gånger ligger de på räkningarna över månadsskiftet. Det gör att jag nu hade fått en påminnelse, trots att jag lagt på postgirot ett par dagar före månadsskiftet. En gång hade jag lagt på räkningarna fyra dagar före månadsskiftet, som banken vill att man skall göra, för att räkningarna skulle betalas den sista i månaden. Då drog de pengarna redan nästa dag och jag hade ingen täckning. Det känns mycket frustrerande. Jag blir lika nervös varje månadsskifte för att mitt privatgiro inte skall klicka. Vill samtidigt inte gå till Posten och betala räkningarna, det blir så dyrt.

Väl hos Johan visade han mig hur man skall göra för att framkalla svartvita bilder. Han har verkligen en otrolig förmåga att fånga olika miljöer med sina bilder. Han berättar att han ibland kan gå runt i flera dagar med kameran i hand och bara vänta på de rätta tillfällena. Måste vara härligt att gå in för någonting på det sätt som Johan gör för sin fotografering. Ännu bättre sen om man kan få arbeta med det som intresserar en. För att få göra det krävs naturligtvis att man är duktig på det man gör. Johan skulle säkert kunna försörja sig på sin fotografering. Önskar att jag på ett lika naturligt sätt hade kommit fram till vad jag skulle vilja göra.

Vi tog en öl ihop när bilderna var färdiga. Han berättade att han skulle starta en fotoklubb med unga fotografer som han själv. Han skulle försöka organisera en utställning med unga fotografers bilder. Jag lovade att följa med ut någon kväll på stan för att komma med förslag på nya miljöer som han kunde fotografera. Väl hemma igen slötittade jag på en av alla dessa amerikanska såpopera-serier.

Kände mig lite ensam. För det mesta är jag så aktiv att jag inte hinner fundera mycket på att jag bor själv, men på kvällarna precis före jag går till sängs då känns det. Var ett tag sedan jag hade en kille nu. Du hittar dem inte på beställning och i ärlighetens namn har jag inte gjort mycket för att hitta någon heller. Vill naturligtvis inte skaffa kille bara för att jag inte skall känna mig ensam, men det är klart bara umgänget, och att ha någon att dela dagens upplevelser med betyder mycket.

Har vi unga blivit sämre på att hålla ihop? Vände och vred lite på frågan . När jag tidigare bodde ihop med Paula tyckte jag att hon mest var i vägen, och vi har ändå varit bästisar under lång tid. Jag kände hela tiden att jag måste anpassa mig till henne, ibland önskar jag att jag kunde ha sluppit det. Samtidigt var det många roliga episoder också. Vi satt ibland uppe sent och pratade om killar, skolan och resor. Vi fortsatte vår eviga diskussion om synen på lösa förbindelser. Paula tyckte att det inte gjorde så mycket om man hade några korta äventyr, jag var mycket mer tveksam. Vi överdrev nog våra åsikter båda två, bara för att hålla igång diskussionen.

När vi flyttade isär var det inte utan att det kändes som en befrielse. Det kanske skulle vara annorlunda med en kille? Jag tror inte det. Det är förmodligen samma typ av känslor. Partnern känns som han är i vägen många gånger, men man har samtidigt mycket roligt ihop. Kärleken hjälper väl också till för att förbise en del olikheter. Det som mest saknas är att vi är så snabba att skjuta över ansvaret på partnern eller på kompisen vi bor med när något går snett eller det blir bråk.

Jag var inte helt skuldfri gällande detta när Paula och jag bodde ihop. Jag deklarerade min syn på hur jag ville att det skulle se ut i lägenheten, hur städat det skulle vara, hur vi skulle sköta tvätten och när vi skulle äta. Jag blev sedan irriterad när Paula hade egna ståndpunkter om hur hon ansåg att det borde se ut. Jag var nog inte riktigt medveten om det när vi bodde ihop, men när jag tänker på det nu slår det mig att vi nog hamnade i onödigt många dispyter beroende av bristen på respekt för varandra. Jag skall nog ringa Paula i morgon och fråga om inte hon tänkt på samma sak.

Det måste vara ännu värre för Janne som bor i ett kollektiv. Han har sagt att det är mycket jobbigt ibland. Alla låtsas som om allting fungerar, men när det kommer till kritan tycker Janne att det blir han som får organisera och ansvara för att allting fungerar. Jag skulle nog inte orka bo i ett kollektiv. Kände mig stressad bara av att ha bott över hos Janne en natt.

Jag sköt mina funderingar åt sidan och ringde syrran. Peter skulle komma hem sent igen. Hon tycker det är jobbigt att han arbetar så mycket, hon förstår samtidigt att han behöver det om han skall få det där försäljningschefsjobbet.

Vill man få större ansvar så krävs större engagemang. När lillen skrek ibland var det dock inte lika enkelt att argumentera lika klokt, berättade syrran. Hon försökte hålla igång och sporta och läsa tidningar fast hon går hemma. Det krävs att hon disciplinerar sig, lillen tar nästan all tid och när hon sover någon gång vill syrran bara lägga sig ner och sova hon också. Jag lovade att komma förbi oftare. Lillen växer så fort att det går att skilja åt mellan veckorna.

Syrran vill ha någon att tala med på dagarna. Jag brukar leka lite med lillen så att syrran hinner ta sig ett varmt bad för att få en stunds avkoppling. Vi pratade ganska länge om allt möjligt. Vi brukar göra det när hon är ensam hemma och Peter arbetar sent. Till slut sade jag att jag måste sova och vi lade på. Mina sista funderingar gick till dig kära dagbok. Jag skriver alldeles för mycket varje dag, men jag har fått för mig att mina barn, om jag nu får några kan komma att tycka det skulle vara kul att se vad deras gamla mamma tänkte på när hon var ung.

 Det kanske skulle underlätta att veta att mamma redan tänkt samma saker om de blir oroliga någon gång. Det mesta går nog igen. God natt!

Annonser

2 svar to “Kapitel 3 Dagbok i en vaken människas liv”

  1. Sovhjärnorna « Demokratbloggen Says:

    […] Kapitel 3 Dagbok i en vaken människas liv […]

  2. Sveas rika Says:

    Vilken avsaknad av empati för de verkliga sakerna i livet!
    Men det ser man på honom än i dag.
    Han måste vara en fin människa att leva med.NOT
    Tänk om fanstyget visat sig hos oss i 8vånings husen av betong i de södra sthlms förorterna.
    Vad han skulle haft saker att grubbla på då…
    Och ursäkta jag ljög i den tidigare kommentaren.(jag skulle ju inte läsa mer)

    \Svea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: