Demokrati eller diktatur

Av Folke Fridell ursprungligen publicerad i Syndikalismen 1941, 116-118.

 

Antingen är man anhängare av demokrati – och tror då på folkens förmåga att bestämma i egna problem – eller också är man anhängare av diktatur och tror på ”hjärnelitens” suveräna och nödvändiga förmåga att leda mänskligheten till lycka och framgång. Något egentligt mellanting mellan dessa båda motsatser finns inte; antingen måste man vara demokrat eller diktaturanhängare.

I och med detta faktiska konstaterande har man också dokumenterat demokratins nödvändighet. Det är ju nämligen utan vidare klart för alla förnuftiga människor, att mänsklighetens lycka och framåtskridande endast kan baseras på människornas egen förmåga att själva länka sina öden. Visserligen kunde det kanske rent teoretiskt sett tänkas, att en ledare eller en hjärnelit skulle föra mänskligheten till högre lycka och välstånd, men detta är endast i teorin. Praktiskt innebär diktaturen ett ledarevälde, som alltid korrumperar; makten blir en egen sak, som ställes före folkens välgång och kulturens utveckling. Dessutom är det att slå volter med logiken när man påstår, att lycka och framåtskridande uppnås genom diktatur. Diktatur innebär nämligen slaveri för alla dem, över vilka ledningen dikterar, och en i slaveri stadd mänsklighet kan varken finna lyckan eller välståndet. Slavmärket är ett förnedringens märke, som inget fritt folk frivilligt låter stämpla i pannan, slaven är ofri, olycklig och okunnig.

Det behöver alltså inte råda någon som helst tvekan i problemställningen kring demokrati – diktatur. Den saken är klar. Därför är också den utveckling i totalitär riktning i vilken världen nu befinner sig ett allvarligt sjukdomssymptom. Vansklig är den kanske i synnerhet därför, att man även inom rent demokratiska rörelser söker dämpa diktaturens anstorm genom att anamma ett nytt slags moderniserad ”demokrati”, som rasande nära är besläktad med diktaturen. Möjligt är att viljan och syftemålet är gott; att man vill söka neutralisera totalismens verkningar och därmed.

Rädda något av demokratin, resultatet blir i alla fall lika avskräckande: demokratins gradvisa förvandling till diktatur.

Som sagt: antingen tror man på demokratin eller på diktaturen. Är man demokrat då gläder man sig åt varje framsteg i demokratisk riktning; då arbetar man sig vidare fram mot folkens absoluta självbestämmanderätt; då fastnaglar man varje försök att fråntaga folken något av demokratiskt värde som en spik i demokratins likkista. Är man däremot anhängare av diktatur, då glädes man åt varje åtgärd, som berövar folket inflytande; åt varje handling, som konsoliderar makten på ett fåtals händer.

Men det är just detta senare som dagligdags händer även inom de demokratiska länderna; en maktförtätning av allt snabbare tempo – en avdemokratisering. Man söker från ansvarigt håll överskyla denna avdemokratisering genom att dels skylla på exceptionella förhållanden, dels frankt förklara, att demokratin inte försvinner om diktaturen genomföres legalt och med folkens ”fria vilja”.

Båda dessa argument äro egentligen befängda och bottna endera i misstro till demokratin eller också i okunnighet om vad begreppet demokrati egentligen innebär. Naturligtvis är det sant att vi genomleva en tidsintervall av egenartad natur; att förhållandena äro exceptionella, men detta berättigar ju minst av allt att demokratin sättes på avskrivning. Det torde nämligen vara uppenbart, att om demokratin inte lyckas bemästra svårigheterna i demokratins problem, då har denna samhällsform visat sig icke hålla måttet. Det borde också vara lika självklart, att i tider av fara när hela folks frihet och existens hotas ur många synpunkter – just då är det tid att giva folken tillfälle att själva få helt bestämma om sitt öde. Betraktar man demokratin som en leksak, vilken folken kunna roa sig med under lugna tidsintervaller, men som man tager ifrån dem när ofrid och fara råder; ja då har man ju redan klassificerat folken som omyndiga, vilka kanske kunna leka med en sak, men inte använda den när allvarstider stunda. Det är med andra ord ingenting annat än en fullkomlig inkompetensdeklaration för folkens del och därmed också en mer eller mindre maskerad bekännelse till diktaturen.

Beträffande synpunkten att en diktatur frivilligt accepterats av folken, så emanerar denna tankegång ur synnerligen grumliga källor. Den där ”fria viljan” är nog inte så alldeles oantastlig och synpunkten verkar närmast grotesk. Hur kunna de människor, som just nu äro så villiga att övertaga bestämmanderätten från folkets axlar, veta att händelseutvecklingen sker med folkets fria vilja? Ha folken överhuvud taget ännu fått ett verkligt tillfälle att demonstrera sin oförytterliga mening?

Sanningen är den, att den form av demokrati, som hittills tillämpats, långt ifrån har alla förutsättningar att giva uttryck för folkets fria vilja. För det första förutsätter en fri folkvilja ekonomiskt oberoende och ekonomisk likställighet som ett komplement till den politiska friheten; för det andra innebär parlamentarismen endast folkens möjlighet att välja sig förmyndare; att välja de människor som sedan skola handla på eget bevåg. Folkens fria vilja är under kapitalistiska former alltid ett högst relativt begrepp, för så vida inte denna fria vilja tar sig rebelliska uttryck. Under dylika betingelser ha hittills i varje fall dylika uttryck för folkviljan alltid mötts med motstånd och maktmedel.

Parlamentarismen representerar egentligen inte alls någon demokrati i reell bemärkelse. Sverige räknas ju som en av världens främsta demokratier. Detta kan kanske vara riktigt på visst sätt, men att den svenska parlamentarismen skulle ge ett fullgott uttryck för denna demokrati, är att sätta logiken på huvudet. Den demokrati som trots allt finnes ligger förankrad i de folkliga organisationerna och i deras möjlighet att fortfarande hävda sig.

Om man till exempel vill jämföra förhållandena i Sverige med förhållandena i Schweiz, så skall man finna att demokratin i det sistnämnda landet står på ett betydligt högre plan. I Schweiz tillämpar man – i varje fall inom vissa kantoner – referendum eller folkomröstning, man har direkta val varje år och vilken som helst kan föreslå vilken kandidat han vill.

Dessa valda representanter ha dock ingen absolut bestämmanderätt, folkomröstningarna kunna nämligen upphäva förbundsförsamlingarnas beslut. Som synes en högst väsentligt radikalare demokrati än den vårt land skyltar med. Den politiska friheten och demokratin är beroende av ekonomisk frihet och demokrati. Detta betyder att endast ett socialistiskt system kan garantera den verkliga demokratin. Frånsett detta måste man dock erkänna, att det folkomröstningssystem, som tillämpas i Schweiz, innebär många demokratiska fördelar.

Vi syndikalister ha alltid rekommenderat referendum. Vi ha under hela vår verksamhet tillämpat denna metod inom våra organisationer, och de erfarenheter vi vunnit av denna omröstningsverksamhet ha varit ägnade att stabilisera denna tradition. Genom vårt referendum ha vi haft möjlighet att ge varje intresserad medlem tillfälle till att göra sin mening gällande; problemen bli genomdiskuterade ute i bygderna och de beslut som fattas bli en följd av meningarna inom organisationen. Säkerligen har det schweiziska folket samma positiva rön från sina omröstningar. Intresset för gemensamma angelägenheter vidgas i omfång och styrka och varje viktigt beslut har folkets majoritet bakom sig. Det vore välbehövligt om de krafter, som i nuets kritiska situation förmena, att räddningen från diktatur och ofrihet ligger i att skamfila och eliminera en förut ganska rumphuggen demokrati, om dessa tog exempel av folkomröstningssystemet i Schweiz.

Men i dessa kretsar är inte demokratin på modet; maktförskjutningen till de ”trängre” kretsarna tilltar med varje dag och snart har man givit sig diktaturen i våld helt och hållet. Det vore nog en välbehövlig uppgift, att mot denna nya form av modern ”demokrati” ställa kravet på referendum. De modernistiska demokraterna vilja skapa en smidig demokrati, men när smidigheten endast tycks bestå i en övergång från demokrati till diktatur, är det inte mycket att tacka för.

Från detta håll rycker man bara föraktfullt på axlarna åt sådana saker som referendum och menar på, att detta endast är otympliga barnsjukdomar. Vi för vår del hålla före, att referendum under alla förhållanden måste komma till användning om man vill genomföra en verklig demokrati. Vi tro också, att ett referendumsystem ingalunda behöver betyda någon så fruktansvärd otymplighet, som man vill göra gällande. Med vår tids gigantiska utveckling på tekniskt område borde det vara en lätt sak att finna en framkomlig och lätt väg för ett verkligt tillämpande av omröstningssystemet. Radion – som nu blivit ett huvudvapen i likriktningssträvandena – borde kunna fylla en stor uppgift när det gäller landsomfattande omröstningar.

Som slutomdöme kan konstateras, att referendum innebär ett objektivt försök att demokratisera samhället; att låta ”folkens fria vilja” komma till uttryck på ett betydligt effektivare sätt än det hittills praktiserade. Det vore betydligt hälsosammare för demokratins stärkande och bevarande, om de krafter, som nu äro inriktade på att rumphugga demokratin, satte in sina ansträngningar i fördjupande riktning.

Må vi en gång för alla hålla i minnet, att demokratin måste hävdas även i allvarstider – och kanske främst då. Antingen är man demokrat och strävar till att lägga alla avgöranden i folkets vågskål, eller också tvivlar man på demokratin och går diktaturens ärenden. Att stå med ett ben i varje läger kommer i längden att visa sig ohållbart. Antingen tror man på folkförnuftet och kämpar för detta eller också tror man på slaveriet som den förlösande kraften och då blir man anhängare av diktatur.

Annonser

Ett svar to “Demokrati eller diktatur”

  1. Är diktatur lösningen? « Demokratbloggen Says:

    […] DEMOKRATI ELLER DIKTATUR […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: